Clara takes London

Hallå där! Alltså blir så besviken på hur lite bloggning det blir nu för tiden men jag har verkligen inte tid. 

 

I lördags började vi morgonen på Milk i vanlig ordning med frukost, kaffe och smoothie. De anställda där börjar känna igen oss nu, lite kul faktiskt. Sedan blev det gymmet för mig, plugg, Skype-dejt med Sophie och städning. Vid 8-tiden på kvällen trillade det in 4 fagra flickor och det åts och dracks bubbel och pratades massor. Sedan rörde vi oss in till staden vinglandes på klackarna för att njuta av Londons uteliv. Planen var Cirque de soir men då de för två veckor sedan införde en stenhård regel på endast 21+ (ridiculous, har varit där som 18-åring, 19-åring och 20-åring utan något problem tidigare) och då resterande i gruppen var födda 94 valde vi att dra oss till Dstrkt istället. Det skulle egentligen inte varit ett val en lördag (olika promoters är på olika klubbar på olika dagar) men världens bästa Nico gjorde undantag för mig och tog sig hela vägen till Picadilly för att få in oss där. Jag går nämligen bara ut på Cirque och Dstrkt. Trots den sena timmen lyckades vi ta oss förbi kön som ringlade sig långt bortom hörnet och jag blev sedan tilldelad en ordentlig flaska finvodka i baren. Så där stod vi ett tag och blandade drinkar, dansade och körde lite shots. Sedan var det bara dans dans dans. Vad jag älskar med denna klubb är att man vet alla låtar och det är sån otroligt pepp stämning. Vid halv 3 fick jag praktiskt taget slita ur tjejerna för en mellanlandning på donken innan hemfärd. SÅ lyckad kväll.

 

Söndag var bakis med stort B. Vi myste i soffan nästan hela dagen och tittade på serier och filmer. Beställde hem chinamat som åts framför Captain Philips (för läskig för mig).

 

I måndags började jag jobba 11 h om dagen istället för 10. Känns redan kan jag säga er, shit vad trött jag varit. Men när jag äntligen avslutat dagens jobb tog jag en snabb dusch hemma innan jag mötte lite tjejer på en pizzeria här i Balham. Som gör surdegspizzor. Vars degar jäser i 20 h. Som endast använder sig av ekologiska ingredientser. Behöver jag tillägga att det var den mest fantastiska pizza jag någonsin ätit? Tror knappast det.

 

Igår svirade jag om precis när jobbet slutat och hoppade in i en taxi till King's road där jag mötte upp min man på restaurangen Benihana. Vi skulle nämligen fira alla hjärtans dag i förskott. Så häftig restaurang där kocken står framför en innuti restaurangen och lagar maten. Lite tricks med jonglering av stekspadar, eld och prickande med mat i besökarnas munnar gav extra plus. Vitor åt grillad tonfisk och jag tog en steak, såååå gott. Verkligen en upplevelse!

 

Idag har det varit vanlig jobbdag. Förutom den lilla detaljen att Vitor hängde med mig på jobbet i 2 h, såååå mysigt. Han hade 3 h rast och följde därför med mig och alla 3 barn till simningen i Battersea. De stora hade simlektion medan jag och Vitor lekte med Johan. Att se den man älskar leka så engagerat och intenstivt med en bebis kan vara den härligaste känslan i hela världen. Han kommer verkligen bli världens bästa pappa.

 

Nu sitter jag hemma i soffan och har tittat lite på serier och pratat i telefon med papi. Bör städa lite här. Och har lovat Vitor att diska disken som stått där sen i lördags..... Måste även ta och packa resväskorna då morgondagen bjuder på en del äventyr. Världens bästa människa i hela världen (som burit mig inom sig i 9 månader) fyller år i helgen och ska överraskas med besök. Det ni!!! Älskar överraskningar. 

 

Puss och kram sålänge X

Hallå där. Förlåt för så segt skrivande. Förra veckan p.g.a. att jag jobbade så mycket. I helgen för att jag hade så himla mycket kul med min andra halva (häng på portobello rd, svensk lunch, hemlagad pouched eggs, promenerade i spitafields och på brick lane osv) och de senaste 5 dagarna för att jag inte mått så bra. 

 

I måndags förlorade jag en person som funnits där sedan jag föddes. Som har sett mig växa från liten flicka, som har bakat kakor som bara JAG får äta, och tvingat i mig flera till trots att mamma sagt stopp för längesedan. Som alltid varit lite för galen för sitt eget bästa. Som har sett mig konfirmeras och ta studenten. Som alltid bakat pepparkakor på sommaren. Ja, kakdrottningen skulle hon säkerligen kronas till. Vi har alltid haft ett särskilt band som inte många förstått sig på.

Senast vi sågs i somras så tog jag med mig en burk med kakor som jag bakat åt henne, mitt sätt att ge tillbaka. Drömmar och schackrutor. Så glad hon blev där vi satt och mumsade tillsammans i cafeterian på det otroligt vackra hemmet som hon varit lycklig att hamna på. Vi mumsade och pratade och hon klappade på min arm. Sa att åh så glad hon var för att få besök, finaste glitter-tunikan hade hon valt dagen till ära och matchande halsband. Ett stygn under ögat. Tusentals rynkor i ansiktet skapade ett oregelbundet rutnät. Koncentration för att få tankarna i huvudet att bli samspelt med orden som kom ut ur hennes mun. Och hon, som krampaktigt höll mig i armen när det var dags att gå. Flera gånger fick jag gå med henne in i rummet igen och förklara att hon ska ju stanna där, det är ju hennes hem. Hon ville så gärna följa med. Såg i ögonen att hon inte ville bli lämnad ensam igen, bara ha någon som satt bredvid och tittade på tv med henne och kanske höll hennes hand. Jag lovade att hälsa på snart snart igen. Att jag skulle ta med mig fler kakor då. Älskade Gudrun, förlåt för att det inte blev något igen. 

 

Har precis fått ledigt från jobbet och bokat Stockholmsbiljetter till i början av mars. En ledsnare anledning än vanligt till att fara hem.