Ungefär så.
Som när allt är grått och trist. Som när hjärnan är fylld av tankar samtidigt som man känner sig helt tom. Som när man saknar människorna hemma så himla mycket att man nästan går sönder. Som när man faller tillbaka i samma gamla fotspår och inser att man inte är så stark som man trodde. Som när man känner sig så himla ensam utan anledning. Som när man stänger människor ute för att man inte klarar att släppa in.
Ungefär så.
Kommentarer
Trackback
