Tisdag
Heeejheeeej. Inte så rolig dag att berätta om idag. Började jobba kl 7 på morgonen. Jobbade hela förmiddagen med att ta hand om både Will och Sebby för Joanna skulle in till stan och shoppa, härligt för henne med lite ensamtid! Hade en dryg timmes lunchrast och sprang upp till Jossan och åt gott på en filt i hennes trädgård, planerade midsommarfirande på lördag. Sprang sedan hem och har jobbat fram tills för en timme sen. 13 h jobb idag då, heja heja. Men fick 40 pund extra för dagens arbete så ska inte klaga. Imorgon ska jag in till staden med Jossan, vi ska leta present till hennes vän och så ska vi förbi Scandinavian Kitchen för att fixa lite svensk mat inför hegen (ja, vi slår på stort ska ni veta!). Sen så ska det barnvaktas imorgon kväll med, woopwoop. Men det är inte ens jobbigt längre, börjar inse nu att jag bara har 10 dagar kvar här.
Det är med väldigt blandade känslor som jag snart kommer börja packa ner mitt rum här i flyttlådor. Kommer sakna pojkarna ofantligt mycket trots att de ofta kan gå mig på nerverna. Shit vad jobbigt det kommer vara att inte längre vara en del av varje del av Sebbys utveckling, vi har en så otroligt nära relation. Jag älskar den bebisen som om han var min egen. Shiiiiiiiiit blir helt tårögd. Trots att jag känner mig väldigt färdig med au pair-andet så har det ju varit ett fantastiskt år på alla sätt och vis. Jag har lärt känna så många underbara människor och jag har haft så jävla roligt. Och när jag kommer tillbaka till London i september kommer inget vara detsamma. Inte samma jobb, inte samma boende, inte samma nära vänner. Men jag har min fasta punkt, världens bästa pojkvän.
Svårt att förstå att det är nästan ett år sedan som jag kom in i detta rum där jag sitter just nu. Lade mig i sängen som jag ligger i just nu. Och hade inte någon aning om vad som väntade mig. Det är inte riktigt samma tjej som ligger här idag. Har gått från att vara naiv till realistisk, från att vara ett barn till att vara vuxen. 18-åriga Clara hade aldrig lagat mat, aldrig tvättat, aldrig levt utan sina föräldrar, aldrig haft ett jobb att sköta varje dag, aldrig tagit ansvar för sin ekonomi, aldrig tvingats ta stora beslut. Jag är sjukt stolt över mig själv faktiskt. Och det kommer bara fortsätta i samma håll, till hösten så blir det vuxenliv PÅ RIKTIGT. Egen lägenhet, det ska betalas räkningar och det ska veckohandlas. Gud vad glad jag är över att vara vuxen. Livet är ju så mycket bättre då.
Är så himla lycklig. Livet är väldigt snällt mot mig just nu. Börjar även tagga 6 veckor i Sverige i sommar! Längtar efter att få pussas och kramas med alla er. Längtar lite extra tills jag får träffa en särskild flicka på västkusten. Detta var senast jag träffade henne, i april 2012. Love u!
Kommentarer
Trackback
